19.

Luukku numero 19, ja jouluaamukampa sen kun harvenee. Tänään sytytin ensimmäiset jouluvalot huoneeseeni. Myöhemmin ripustan joulutähden ikkunaan. 

Ulkona on jo pimeää, ja pimeämmäksi käy. Lauantaina on vuoden pimein päivä. Vielä kun tulisi sitä lunta.

Tämä, öh, koriste-esine on etukäteislahja äidiltä; valojeesus vaihtaa väriä! Taitaa olla Tigeristä.

Päivän kappale on Julsång för Knytt, eli Nyytin joululaulu.

"Det snöar hela natten

och natten är så kall

nu sover alla vatten

i kista av kristall,

alltför länge har vi väntat och vakat...

Då såg vi en stjärna som tändes,

ett varmt och vänligt bloss,

ni kan nog förstå hur det kändes

när julen kom till oss,

när vi visste att ljuset kom tillbaka!

Nu är det lätt att glömma

att kölden var så svår

nu har vi rätt att drömma

och tro på nästa vår

- tro att också mörker måste finnas.

Vår vinter var hungrig och bitter

för ensamhetens skull

men granen bär äpplen och glitter

och stjärnan är av gull,

det är i mörker som stjärnan kan brinna!"

(Tove Jansson)

Linkki kappaleeseen TÄSSÄ.

Syökää riisipuuroa, sytytelkää kynttilöitä ja nauttikaa hämärästä.